Välkommen!

Lyssna.mp3

Järngruvorna i Mellansverige är aktiva men det finns ett problem; skogen börjar ta slut och det saknas ved för framställning av den träkol, som är nödvändig för gruvdriften och järnproduktionen. I Norrland, som vid den tiden är glest befolkat, finns gott om skog och järnproducenterna riktar sina blickar norrut.

Kronan som staten hette då är dessutom angelägen om att skapa arbetstillfällen och lokala marknader i Norrland. Kronan utfärdar därför gynnsamma privilegier för att stimulera affärsmän att starta järnbruk här. Bruken får bland annat skattefrihet och rätt att förmånligt utnyttja statens skogar för kolning. Adelsmannen Magnus Blix får privilegium att anlägga Galtströms Bruk 1673.

Ett antal järnbruk anläggs i Medelpad och Ångermanland vid denna tid, bland annat Lögdö bruk, Galtströms bruk och Graninge bruk.

Förutsättningarna för framställning av järn i Galtström var goda genom tillgången på skog för träkolning och vattenkraft från Armsjöån. Galtströms bruk fick också 12 års skattefrihet och tillgång till skogarna inom ett par mils omkrets runt bruket.

Eftersom det går åt mycket mer ved än malm i järnframställningen var det lättare att frakta malmen till Galtström än att frakta veden till gruvorna och bruken i Mellansverige. Tanken var från början att till stor del använda malm från närområdet men järnbruken i Medelpad hade återkommande problem med bristen på lokal malm. Man provade till exempel malm från Alnön. Malmen till Galtström togs från de mellansvenska bergslagsområdena. Större delen av malmen fraktades från Utö gruva i Stockholms södra skärgård,(Utö bergslagsområde).

Redan under 1700-talet mötte järnbruken hård konkurrens om råvaran från trävaruhandlare och ägare av sågverk. Järnbruksnäringen i Medelpad avvecklades gradvis under senare delen av 1800-talet. De stora skogsegendomar som ägdes av bruken gjorde dem till begärliga förvärvsobjekt för den framväxande skogsindustrin.

Produktionen av järn i Galtström pågick med några få års undantag till 1916 då järnbruket lades ner. Tiden efter järntillverkningen drevs jord- och skogsbruk vidare i Galtström fram till början av 1960-talet. I dag bedrivs enbart skogsbruk i området.

Till bruket hörde redan från dess tillkomst en vattensåg. Från början användes det som producerades främst för brukets egna behov, men senare såldes det som producerades även externt. 1919 sågades den sista stocken vid denna såg.

En smalspårig järnväg anlades i Galtström på 1860-talet för transporter mellan bruket och brukets hamnar i Prästviken och Utterviken. Denna järnväg är alltjämt i drift och sommartid drar ångloket Loke vagnar med besökare längs järnvägen genom bruksmiljön.

Ägandet av Galtström har varierat under århundrandena, men det kom i SCAs ägor via Sunds AB, som förvärvade bruket 1903. 1995 byggnadsminnesförklarades Galtströms bruk som ägs och förvaltas av SCA.