Dammarna

Lyssna.mp3

I Kyrkdammen tvättades det och vid Ålhusdammen fanns ålfisket. Alla dammar hade nyttoprägel. Vattenkraftmaskiner kallades på 1700-talet för vattenkonster. Dammarna är idag i sanning vattenkonst.

Ålhusdammen
Ål var/är ett begärligt livsmedel. Ålen vandrar upp i åsystemet från havet. Ett fast ålfiske i Armsjöån har anor tillbaka till 1600-talet - förmodligen ännu längre tillbaka. Ålhusdammen med sitt ålhus är helt och hållet en sentida rekonstruktion. Ålhusdammen har stenkistor av rundtimmer fyllda med stenar och fem dammluckor. För att fiska ål öppnades dammluckan till vattenrännan som löper in i ålhuset. Strömmen måste vara så stark att fisken i rännan inte kunde gå motströms utan fördes ned i ålhuset. Där inom galler av tätt ställda spjälor fångades ålen i en fälla. När fångsten skulle tillvaratas stängdes dammluckan. Med en håv kunde man sedan fiska upp ålen. Spjälorna i detta det rekonstruerade är så glesa att den nu utrotningshotade ålen kan simma genom.

Kvarndammen
Produkter av mjöl utgjorde basen för bruksfamiljens kosthåll. Av råg- och kornmjöl bakades grovt bröd samt spis- och tunnbröd. Av mjölet tillreddes även gröt och välling, som var dagliga inslag i kosthållet. Mjölkvarnen utgjorde därför en viktig länk mellan jordbruket, bagarstugan och hemmet. Denna kvarn har två malstenar där den roterande stenen drivs runt genom att det strömmande vattnet påverkar en gjutjärnsturbin på en lodrät axel. Den skorsten man ser hör till kaminen, som värmde upp mjölnarens ”kontor” i kvarnen. Kvarnen uppfördes åren 1850. Den har restaurerats och är i fullt körbart skick. Den forna mjölnarbostaden strax intill är numera privat sommarbostad.

Sågdammen
Till bruket tillhörde redan från dess tillkomst en vattensåg om två ramar. Den låg bredvid den övre hammaren och tog sin kraft ur Hammardammen. Senare anlades ett nytt sågverk något uppströms vid en ny damm som nu kallas sågdammen. De bräder och plank som tillverkades vid sågen gick i första hand till brukets egna byggen. Längre fram försåldes en del av produktionen i bygden. Den ursprungliga sågen vid Hammardammen undgick ryssarnas härjningar 1721 och ombyggdes för en ökad produktion 1744. I mitten av 1800-talet uppfördes ytterligare två vattensågar längre upp efter Armsjöån. Driften av dessa båda sågar var kortlivad och upphörde snart. Sågverket vid sågdammen var kopplat via järnvägen till hamnen, där sågat virke lades på så kallade stabbar för att torka. Flottning förekom i Armsjöån och dammen var förvaringsplats för timmer. En ”timmerhäst” - en lyftapparat för timmer – fanns vid dammen och hjälpte till att få upp timret. Sågen hade turbindrift och drevs med vattenkraft. Rester av sågen finns som ruiner av fundament nedströms dammen och som en stor sågspånshög på den södra sidan av ån. Den 2 juni 1919 sågades den sista stocken vid denna såg.

Hammardammen
Vid Galtström har funnits två stångjärnshammare med tillhörande härdar. Den Nedre hammaren med två härdar uppfördes vid brukets tillkomst och placerades i anslutning till den centrala bruksplatsen. Kort därefter anlades den Övre hammaren och Hammardammen. År 1779 fick den sin andra härd som på 1860-talet ombyggdes till Franche-Comte-smide i två härdar och två hammare. 1877 installerades fyra Lancashirehärdar och en Mumblings-hammare samt ett valsverk. Hammare, valsverk och blästerluftverket drevs med vattenkraft och var i drift fram till 1903. Hela komplexet kallades Galtströms smältsmedja och valsverk. Idag finns dammen, en slaggstensmur, kanalen för vattenhjul och turbiner kvar. En tegelhög höger om kanalen visar på den plats där gnisterhuset och skorstenen stått. Närmare vägen syns grundresterna efter smältverkets stora kolhus.