Kapellet
Träkyrkans grund lades 26 maj 1680 och 30 maj samma år hölls första gudstjänsten där i den då bildade Galtströms bruksförsamling. Den första brukspredikanten tillträdde ämbetet samma år och där, enligt tidens sed, tillika tjänstgjorde som skollärare för brukets barn.
Först år 1696 färdigställdes kapellet och invigdes 4 november samma år. Kapellet är som en tidskapsel som stått emot tidens tand – ja, till och med ryssarnas förödande härjningar 1721 då kapellet skonades.
Kapellet har en stomme av liggtimmer och består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat kor i öster. Norr om koret finns en vidbyggd sakristia. Vid kapellets västra kortsida finns ett vidbyggt vapenhus. Ytterväggarna är klädda med stående vitmålad panel och genombryts av rektangulära fönsteröppningar.
Kyrkorummet är inrett med konstsnideri som tillskrivs mästaren Jöns Olofsson och dennes son i Attmars socken.
Inventarier
Predikstolen är av 1600-talstyp. Vid altaret i öster finns ett kors av trä som omges av en altaruppsats.
På norra väggen hänger en tavla med motivet Kristi Himmelsfärd. Tavlan har en dedikation: "I wyrdesam åminelse Af en Gud Prisande åhr 1702".
1868 övertog Njurunda församling ansvaret för gudstjänster och kyrkobokföring och med utgången av 1867 lämnade den sista brukspredikanten sin tjänst.
SCA ägde kapellet fram till 1995 då den skänktes till Njurunda församling.
Kalk med paten från Galtströms bruk
Från kalken och patenen har nattvardsvinet och brödet delats ut.
Mässingskronan i kapellet
Redan under 1500-talet anlades mässingsbruk i Sverige, som dock blir ganska kortvariga. Under 1600-talet anläggs flera mässingsbruk och Skultuna blir det första i raden.
Den förnämliga ljuskronan i Galtströms kyrka är typisk för vad som gjordes i Skultuna under sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal. Kronan har hängt i kyrkan sedan dess. Den är gjord av en gjutarfamilj som hette Hornhaver i detta fall Hans Hornhaver, som var krongjutare på mässingsbruket i Skultuna.
I kronan sitter idag ofta ljusstumpar vilket inte förekom i äldre tid. När man tände ljuskronan satte man i ljus. Man hade aldrig ljusstumpar kvar. I regel använde man talgljus, som härsknade med tiden. I många socknar var det gårdarna som skulle förse kyrkan med ljus. Hur det var i brukskyrkan i Galtström är mer osäkert. Enligt en uppteckning från Dalarna förbrukade en medelstor gård 10-12 ljus på ett år. Därutöver skulle varje gård förse kyrkan med ett antal ljus. Man sparade på ljus och i stället var det härden, den öppna elden som man arbetade vid, när mörkret lade sig. I stället för ljus användes också så kallade stickestakar, som var kådrika stickor.