I Fåssjödal i Härjedalen har SCA avsatt cirka 100 hektar mark som utgör Fåssjödals mosippeskog. Här finns ett större antal av den mycket vackra, men hotade blomman mosippa (Pulsatilla vernalis) och vi gör åtgärder som är anpassade för dess behov. Arbetet sker i samarbete med Länsstyrelsen Jämtlands.
Mosippan blommar först av de fyra Pulsatilla-arterna som finns i Sverige. Blomningen pågår från april till mitten av juni och varierar kraftigt från år till år, beroende på snödjup och värme. Mosippans klocklika blommor är vita invändigt och violetta till rödaktiga på utsidan. Stjälken och blomskottet är sammetslent ludna av långa silkeshår.
Mosippan har ingen långlivad fröbank, vilket betyder att den inte kan ha sina frön liggandes i marken flera år och ändå behålla groningsförmågan. Däremot kan plantorna bli mycket gamla, uppemot 100 år. Mosippans frö är håriga och anpassade för att kunna borra ned sig i jorden. Spridningsavståndet är som regel mycket kort och de allra flesta frön faller ned inom en meter från plantan. Men frön som sprids via djur kan ge mer långväga spridning.
Eftersom mosippan saknar en fröbank är chanserna mycket små att den ska kunna återkolonisera en lokal som den har försvunnit från. Humlor är mycket viktiga för pollinering av mosippans blommor. Humlorna lockas av den nektar som blomman producerar och den rika mängden av pollen.
Särskilt åtgärdsprogram
I Sverige är mosippan fridlyst och klassad som starkt hotad i den svenska rödlistan (Rödlistan 2020). Dessutom minskar mosippan i hela sitt utbredningsområde i Europa.
Mosippan är en så kallad ÅGP-art som omfattas av ett särskilt åtgärdsprogram som har fastställts av Naturvårdsverket. Det övergripande målet för mosippa är att den ska kunna klassificeras som livskraftig och inte längre vara rödlistad.
Gynnas av brand
Mosippan kräver påverkad mark med blottad mineraljord för att fröna ska kunna gro. Helst ska skogen brinna med jämna mellanrum för att den ska föröka sig och trivas. Grovt räknat är medelintervallen för bränder på en typisk mosippelokal cirka 30 år.
Men nu för tiden brinner inte skogarna så ofta och dessutom är skogarna tätare och har ett tjockare lager av mossa, lavar och humus, vilket gör att mosippan har blivit alltmer sällsynt. Inventeringar gjorda i Sverige visar att arten har försvunnit från nästan 40 procent av sina tidigare lokaler.
Anpassad skötsel
SCA kommer att anpassa skötseln av området så att mosippan gynnas på lång sikt. Vi kommer att göra all planering i nära samarbete med mosippeexperter för att vara säkra på att vi gör rätt. Bränning är till exempel en viktig åtgärd för att gynna mosippan, men frågan är hur ofta vi bör bränna och hur stora brandfält bör vi planera för. En annan möjlig åtgärd kan vara att skapa mineraljordssträngar runt planerade bränningar.
Plantor av mosippa som har levt undertryckta under lång tid i täta skogar kan leva upp och även blomma om man vidtar rätt åtgärder. Vår förhoppning är att de åtgärder som vi gör här i Fåssjödals mosippeskog ska få fler plantor av mosippa att gå i blom och sätta frön.
Det finns även andra arter i Fåssjödals mosippeskog som är i behov av anpassade åtgärder. Vår förhoppning är att även de ska gynnas på lång sikt. I väldränerade sandtallskogar med tunna humustäcken finns det möjligheter att hitta lite mer specialiserade arter som endast växer i den här typen av miljöer.
Fåssjödals sandtallskogar är rik på marklevande svampar som till exempel blå taggsvamp (NT), dropptaggvamp, skarp dropptaggsvamp, orange taggsvamp (NT), smalfotad taggsvamp (VU), motaggsvamp (NT), skrovlig taggsvamp (NT), lammticka (VU), tallgråticka (VU) och rotfingersvamp (VU). Förkortningen NT betyder att arten är nära hotad medan VU betyder att den är sårbar enligt den svenska rödlistan.
Området är också rik på marklavar. Främst olika renlavar och andra arter inom lavsläkten Cladonia, som till exempel dvärgbägarlav och kochenillav med sina röda fruktkroppar.
Bild: Kochenillav, foto: Tomas Rydkvist
Hitta hit
Fåssjödals mosippeskog ligger 1,8 mil väster om Ytterhogdal i Härjedalens kommun.
