All time high för marksvampar i Sörgraninge

Den fina sandtallskogen i Pimptjärnsmon i Sörgraninge mångfaldspark omfattar 11,5 hektar och hyser en stor mångfald av svampar. Skogen naturvårdsbrändes 2017 och har sedan dess inventerats årligen med fokus på marksvampar. Inventeringarna jämförs med tidigare svampfynd och ett obränt referensområde.

Uppföljningarna visar att många fler arter av krävande sandtallskogsarter har visat sig efter bränningen, men att deras uppträdande varierar mellan åren. Nästan varje år har nya spännande svampar hittats under inventeringen, med undantag för 2022.

– Trots att det inte var så tätt med svamp överallt, så vågar jag påstå att 2023 var det bästa året hittills. Tidigare har jag som mest hittat 18 naturvårdsarter med fruktkroppar under ett enskilt år. Nu visade sig hela 24 sådana arter. Tre av dem var dessutom helt nya för området, säger Magnus Andersson vid Field Sweden AB, som har gjort alla svampinventeringar åt SCA.

– Det tre nya arterna är dofttaggsvamp, svart taggsvamp och svartvit taggsvamp. Det är verkligen roligt att så många olika, sällsynta svampar tycks trivas här, säger Mikael.

Årets sommarväder har troligen påverkat svampförekomsten positivt. Magnus Andersson skriver i sin rapport att efter en mycket varm försommar följde en kylig julimånad och rikligt med regn i augusti, vilket satte rejäl skjuts på svamparna.

– Ett annat tecken på årets goda svampsäsong var att jag hittade den sällsynta tallmusseronen på två nya fläckar och att även tallgråticka fanns i rekordstora mängder, på 15 platser, säger Magnus.

I det obrända referensområdet var resultatet ungefär som vanligt.
 – Det var ganska lite svamp totalt sett, men gott om skrovlig taggsvamp. Den stora överraskningen var en fruktkropp av rotfingersvamp som var stor som en fotboll. Det tyder nog på att det finns fler arter även i detta skogsparti, men att det tjocka förnatäcket mestadels hindrar fruktifieringen, alltså att svampen inte kan bilda fruktkroppar, säger Magnus.

De fleråriga inventeringarna gör att Magnus kan dra ett par slutsatser. Till exempel har flera arter mycel i stora delar av området, men alla mycel ger inte frukt varje år. Det har också visat sig att det kommer fram betydligt fler fruktkroppar i sandtallskog med ett tunt förnatäcke än i en sandtallskog med ett tjockt täcke, trots att områdena i övrigt har liknande förutsättningar. Vidare brukar inslag av björk i sandtallskog innebära en sämre tillgång på naturvårdssvampar och vissa arter är inte lika beroende av ”rätt väderlek” eller tunna marktäcken, det gäller exempelvis skrovlig taggsvamp.

Att en naturvårdsbränning kan ha en positiv inverkan på svampförekomsten är känt från andra sandtallskogar. Men för att fånga upp det allra mesta av ett områdes svampbestånd behövs besök under många år. SCA fortsätter att följa området för att se hur förekomsten av svamparna utvecklas.

Foto: Magnus Andersson

Här kan du ta del av inventeringsrapporten