Enkla naturvårdsåtgärder kan göra stor skillnad - SCAs arbete med ÅGP-arter

Att lämna en bra naturhänsyn ingår i SCAs alla skogliga åtgärder – vi kallar det för att ta generell hänsyn. Det innebär till exempel att när vi ska avverka eller gallra så lämnar vi kantzoner vid vattendrag, sparar trädgrupper och skapar död ved för att gynna den biologiska mångfalden.

Vid sidan om denna vardagshänsyn sätter SCA även av stora skogsområden med höga naturvärden som hyser många hotade arter. Dessutom gör vi också andra, mer riktade åtgärder för att bevara specifika arter som kräver särskilda insatser för att överleva. Ofta handlar det om små, enkla åtgärder som kan göra stor skillnad.

– SCA har listat 203 ansvarsarter som vi tar ett särskilt ansvar för eftersom de finns i våra skogar och påverkas negativt av skogsbruk. Vårt mål är att bevara de här arternas livsmiljöer så att de kan leva vidare. Några av dessa ansvarsarter är också så kallade ÅGP-arter. Det betyder att de är hotade arter som har fått ett särskilt åtgärdsprogram (ÅGP) fastställt av Naturvårdsverket eller Havs- och vattenmyndigheten för att de ska klara sig, säger Anna Cabrajic, skogsekolog vid SCA.

Kräver åtgärder

ÅGP-arter är oftast hotade arter som är beroende av störningar, som till exempel brand eller markpåverkan, för att de ska överleva. De missgynnas därför i skyddade miljöer som lämnas för fri utveckling, där man inte gör några åtgärder alls. Andra arter behöver väldigt riktade insatser.

– ÅGP-arter kräver alltså inte i första hand skyddade områden för sin överlevnad, tvärtom så kräver de åtgärder för att kunna överleva, förtydligar Anna.

I dagsläget finns det ca 150 åtgärdsprogram. Programmen omfattar allt från specifika naturtyper till olika fåglar, insekter, fiskar, fjärilar, däggdjur och växter.

– Vi har även ÅGP-arter på vår mark som inte påverkas negativt av skogsbruk. Det kan till exempel vara blommor som måste ha ängsmark för att överleva, förklarar Anna, och fortsätter:

– Under senhösten ska vi titta närmare på de cirka 30 ÅGP-arter som finns inom SCAs marker och se hur vi kan öka våra insatser och vad vi ska prioritera för riktade åtgärder i områden där dessa ÅGP-arter finns. Det är ett arbete som går väl ihop med det arbete vi gör för våra 203 ansvarsarter.

Åtgärder för ÅGP-arter

SCA har de senaste åren gjort flera åtgärder för olika ÅGP-arter.
– Vi har till exempel grävt gropar på hyggen för att gynna ortolansparven som behöver störningar i markskiktet för att kunna hitta föda till sina ungar. Vi har skapat soliga luckor eller bryn mot vägar i ett skogsområde som hyser de sällsynta fjärilarna trolldruvemätare och violett guldvinge, och även anpassat skötseln av vägkanter för fjärilarna. Vi har också bränt områden för att gynna mosippan som trivs i påverkad mark. Och så har vi tagit bort granar på en gammal fäbodäng för att förbättra livsmiljön för topplåsbräken, en hotad kärlväxt som trivs bäst på ängar och hagmarker, berättar Askia Sandberg, naturvårdspecialist i Ångermanland.

Samverkar med länsstyrelserna

Åtgärderna är relativt enkla, men har stor betydelse för arterna. Arbetet görs oftast i samarbete med länsstyrelserna och ibland är även andra aktörer inblandade för att få så bra effekt som möjligt.

– Länsstyrelserna är ansvariga för de olika åtgärdsprogrammen och är såklart en viktig samarbetspartner. Ibland är vi flera parter som går samman för att gynna en ÅGP-art. Våra åtgärder för fjärilarna gjordes till exempel samtidigt som Trafikverket justerade sina tidpunkter för att slå vägrenar och gallra kraftledningsgator, för att gynna de växter som fjärilarna är beroende av, säger Håkan Blomqvist, naturvårdspecialist i Jämtland.

– När det gäller ortolansparven har vi haft hjälp av ornitologer som gjort inventeringar för att vi ska veta säkert att det finns ortolaner på de hyggen där vi gör åtgärder, förklarar Emelie Westin, naturvårdspecialist i Medelpad.

Flera arter

Vissa åtgärdsprogram omfattar flera arter. Ett exempel är åtgärdsprogrammet för arter på asp i Norrland.
– Där ingår två insekter och en lav som alla är beroende av lövrika skogar med gott om asp. I vissa områden gynnar vi lövträden genom att hugga bort gran. På så sätt skapa vi en mer ljusöppen skog som lövträden kräver för att kunna föryngra sig med nya aspplantor inom samma område. Tyvärr är dessa aspplantor mycket begärliga för älgbete, vilket är ett stort problem då vi har svårt att få upp nya aspträd i älgrika områden. I vissa sådana områden har vi därför hägnat in föryngringar av aspar för att skydda dem från älgarnas betning. På så vis kan asparna växa och bli gamla, förklarar Mariana Jussila Wahlberg, naturvårdsspecialist i Norrbotten.

SCA går också gärna in som markvärd för större naturvårdsprojekt, som ofta omfattar flera aktörer.
– Just nu är SCA till exempel med i tre stora vattenvårdsprojekt som ska värna flera vattendrag, gynna livsmiljöer för ÅGP-arter som bland annat skapaniamossor och flodpärlmusslan, och även ge mer fisk i vattnen, säger Ulf Hallin, naturvårdsspecialist i Västerbotten.

Exempel på åtgärder för ÅGP-arter

Foto topplåsbräken av Annika Carlsson
Foto ängsmark före och efter avverkning av gran av Askia Sandberg
Foto mosippa och bränning av Tomas Rydkvist.