Familjen Eriksson samlas kring skogen

När barnen var små bodde familjen i trakterna kring Backe i Ångermanland. De byggde sitt drömhus på en jordbruksfastighet med skog, där de också startade en verksamhet med får. Men när barnen blev så stora att de skulle studera på annan ort sålde familjen sitt livsverk och flyttade söderut för att kunna bo nära varandra. I dag bor alla i Stockholm, förutom August som har bosatt sig i Sollefteå.

Men längtan efter egen skog blev stor, så nu är familjen skogsägare igen. Den här gången på distans.

– 2012 köpte jag och min man Åke ett torp med tillhörande skog i Åkes födelseby Strömnäs, nordost om Ramsele. Det finns bara tre bostadshus där, så när ett av dem blev till salu kände vi att vi måste slå till. Tillsammans med sönerna köpte vi också en till skogsfastighet i närheten, berättar Stina.

Åke är tyvärr inte i livet längre, men Stina, August, Emil och Aurora bor i torpet flera veckor varje år. Och för Aurora blir den här sommaren extra speciell, eftersom hon också är skogsägare nu. Under vintern blev familjen nämligen ägare till ännu en fastighet och den här gången gick även Aurora in som delägare.

Röjning som terapi

När Din Skog kommer på besök till torpet i Strömnäs visar sommaren upp sig i all sin prakt. Allt grönskar, midsommarblomstren lyser upp dikesrenarna och de allra första hallonen börjar bli mogna.

– Jag uppskattar verkligen att vara här, konstaterar Stina.

Familjen har såväl kunskaper som engagemang för sina skogar. Alla har gått kurser via Skogsstyrelsen, de har satt åtskilligt med plant och de sköter all röjning själva.

 – Jag älskar att röja. Det kräver full uppmärksamhet, för det går inte att tänka på något annat än vilka träd man ska spara och vilka man ska röja bort, säger August.

Emil instämmer och tillägger:

 – Det är som terapi att få komma ut i skogen. När man jobbar på kontor till vardags blir det en perfekt omväxling att få vara utomhus och jobba med kroppen. Jag och August brukar röja en vecka på våren och en på hösten och dessutom blir det en del när vi är här på sommaren.

Även Aurora planerar att börja röja framöver, lockad av brödernas entusiasm. Familjen hade också tänkt sköta en del av planteringen själva, men tiden räcker inte till.

– Då valde vi att prioritera röjningen, eftersom det är så roligt. Dessutom kan man forma skogen på ett annat sätt när man röjer och det vill vi göra själva, säger August.

Avverkning lejer de bort, men de hugger några träd själva emellanåt.

– Vi har ett område alldeles nära torpet som vi skulle kunna föryngringsavverka, men som vi har sparat för ”nöjeshuggning”. Det är riktigt kul att hugga timmer, konstaterar Emil med ett stort leende.

Produktion och certifiering

Att äga skog ser de både som en kapitalplacering och en livsstil. Och de är noga med att skogen ska skötas väl och ge en god avkastning.

– Men vi har också ett stort naturvårdsfokus och har precis PEFC-certifierat fastigheten som vi äger gemensamt. Vi är måna om att lämna död ved, fina kantzoner och att skapa mer varierade bestånd. När vi röjer områden där det inte självklart bör vara gran eller talldominerat så släpper vi upp mer sälg, al och asp. På en del områden lämnar vi helt enkelt den finaste stammen, oavsett vilket trädslag det rör sig om, berättar August.

Till sin hjälp att sköta skogen har de en skogsbruksplan från SCA. Emil har också själv gjort kalkyler och tabeller som sträcker sig ända till 2037. Där finns planer för hur fastigheten ska försörjas, förteckningar över beräknade inkomster och utgifter och vad som behöver göras.

– Det är ovärderligt att vi är flera som engagerar oss i skogen. Vi tillför olika aspekter och infallsvinklar. Emil bidrar till exempel med mycket beräkningar, säger Stina.

Chattar om nya rön

Ibland har de långa diskussioner om hur de ska sköta ett bestånd, men de brukar komma överens till slut eftersom de är eniga om själva grunden – att de ska kombinera produktion och miljöhänsyn. Familjen har också en chattgrupp där de diskuterar skogsskötsel och tipsar varandra om intressanta artiklar, nya forskningsrön och nya metoder.

– Vi är rätt aktiva, läser mycket och håller oss uppdaterade, säger Stina.

Samarbetet är nyttigt även när de jobbar praktiskt i skogen.

– Jag och Emil bollar ofta våra tankar innan vi sätter i gång att röja. Det kan gälla allt från hur vi ska göra i kantzonen vid en bäck till vilka trädslag vi ska prioritera. Och det händer ofta att vi röjer en stund och sedan går tillbaka och diskuterar resultatet, säger August.

Även om familjemedlemmarna har varandra som bollplank, ser de även fördelar med att ha en extern rådgivare.

– SCAs virkesköpare Per Nordvall har kommit med många bra synpunkter och kloka resonemang. Man ska inte bli förblindad och tro att man vet allt bäst själv, utan det är bra att ta in råd från experter också. Ju fler infallsvinklar desto bättre, säger Emil och fortsätter:

– Vi uppskattar också att SCA har en stor tjänsteportfölj och en del unika tjänster.

Koll på kartor

Kartor är något som ligger familjemedlemmarna varmt om hjärtat och de används flitigt.

 – Vi är alla orienterare, så vi har en förkärlek för kartor. När vi kommer till torpet tar det inte många timmar innan en karta ligger framme på köksbordet, berättar Aurora.

De kartor som finns i skogsbruksplaner och digitala verktyg är bra, men orienteringskartor är ännu bättre, menar hon.

– De är så detaljerade att man kan se framför sig hur skogen ser ut. Om det till exempel är sly i ett område visar orienteringskartan till och med hur tätt slyn växer. Det är toppen!

 Den andra dottern i familjen, Anna Boström, har ännu inte fångats av skogens dragningskraft.

– Men jag är väldigt tacksam för att jag får dela engagemanget för skogen med flera i familjen. Det gör att det är ännu roligare att vara skogsägare, avslutar Stina

Text: Kerstin Olofsson

Foto: Michael Engman