- MEDIA
- DELAD FASTIGHET GAV LYCKAT GENERATIONSSKIFTE
Delad fastighet gav lyckat generationsskifte
- Artikel
- För skogsägare
Efter ett välplanerat generationsskifte, där en skogsfastighet delades i två, är bröderna Christer och Lennart Svanholm nöjda skogsägare på var sitt håll. – Det var klokt av far att låta oss äga skogen var för sig. Vet man att ”det här skiftet är mitt” så har man större lust att lägga ned både pengar och svett på att sköta om det, säger Lennart.
Släktgården i Sjö, norr om Nyland i Ångermanland, har gått i arv i generationer. Att denskulle fortsätta göra det var mycket viktigt för Christer och Lennarts far Gösta Svanholm, som inte längre är i livet.
– Generationsskiftet var något som han alltid funderade på, så länge jag kan minnas, säger Lennart.
Lennart och hans bror Christer började jaga i hemtrakterna på 1980-talet. Då tyckte Gösta att det var dags för dem att engagera sig mer i skogen och de fick var sitt skifte i gåva. Han behöll större delen av skogen själv, men genom gåvan hoppades han att sönernas skogsintresse skulle öka.
– Vi drog lott om vem som skulle få vilket skifte, men far blev inte helt nöjd med utfallet. Nästa gång det var dags så tog han beslutet själv i stället, berättar Lennart.
Gösta hade nämligen en till fastighet som han behöll livet ut, men han förberedde arvskiftet noga. I god tid delade han fastigheten i två delar genom en avstyckning och bestämde vem som skulle få vilken del. Sönerna fick sedan fastigheterna som arv när
Gösta gick bort.
– Far såg till att det blev otroligt rättvist. En väg som gick mitt över ursprungsfastigheten blev en perfekt gräns vid avstyckningen. Jag hade fått några hektar mindre än Lennart när vi fick vårt första skifte, och han ville jämna ut det i och med arvet. Nu skiljer det inte många hektar och kubikmeter, säger Christer.
Tacksamma för uppdelningen
Båda bröderna är tacksamma för att Gösta valde att dela upp fastigheten, i stället för att de skulle äga tillsammans.
– Lennart och jag kommer bra överens, så det handlar inte om det. Men jag tycker att det är bättre att var och en får ansvara för sin egen skog, säger Christer.
Och han får medhåll av Lennart.
– Det känns bättre att satsa arbete och pengar på skötsel när man vet att ”den här skogen är min”. Då är det större chans att skogen blir ordentligt skött. Det gäller att inte komma efter med skogsvården, särskilt inte med röjningen. Röjer man inte ordentligt blir det inte någon ordning på skogen.
Aktiva på olika sätt
Båda bröderna bedriver ett aktivt skogsbruk, men på helt olika sätt. Medan Lennart avverkar en hel del själv, och bland annat har processor och skogsvagn, så föredrar Christer att studera fastigheten i SCAs digitala tjänst Skogsvinge och beställa de åtgärder han vill ha utförda.
– Jag tycker att det är jättekul att sitta vid datorn och planera för skogen. Nyligen beställde jag en ny skogsbruksplan så att all information ska vara helt aktuell, säger Christer.
Han gillar att testa nytt och har bland annat provat att så tall och gödsla. Nu ser han fram emot att utvärdera resultaten.
Hugger själv
Lennart har i stället valt att hugga en del själv. Han hugger främst för vedbehov, men tar även reda på vindfällen och snöbrott. Någon mindre gallring har han också utfört själv.
– Jag är pensionär och skulle bli tokig om jag satt hemma och rullade tummarna. Pappa köpte sin sista motorsåg när han var 89 år, så jag har det jag brås på. Men större avverkningar, röjningar och annat tar jag hjälp med, säger han.
Det är virkesköparen och gruppchefen Thomas Jonsnäs som är deras kontaktperson på SCA. Thomas var med redan på Göstas tid och känner fastigheterna väl.
– Vi har verkligen ett bra samarbete. Det jag uppskattar mest är att han hjälper oss att lösa även de små frågorna, inte bara de större åtgärderna. Snabbt går det dessutom, säger Lennart.
Äger släktgården gemensamt
Skogsfastigheterna är alltså uppdelade mellan bröderna, men barndomshemmet och åkrarna runt omkring äger de tillsammans.
– Ja, gården äger vi gemensamt och det fungerar riktigt bra. Ingen av oss bor där permanent, utan vi har det som en släktgård dit alla barn och barnbarn är välkomna. Om något behöver köpas eller fixas så kan Christer och jag prata ihop oss på fem minuter, så det är enkelt. Men till nästa generation behövs en annan lösning för annars blir det sex personer inblandade, konstaterar Lennart.
Funderingar på framtiden
Än är det inte dags för något generationsskifte, varken för gården eller skogsfastigheterna, men både Lennart och Christer har en del tankar kring det. De har lite olika utgångslägen eftersom Christer har två barn, medan Lennart har fyra.
– Jag vill ju gärna att allt stannar kvar i släkten. När det gäller skogen skulle mina två söner kunna få var sitt av mina båda skiften. Men samtidigt är det viktigt att den som tar över har ett intresse för skogen. Om en av pojkarna är mer intresserad än den andra kanske han kan ta över båda skiftena, och så får vi se till att ordna det rättvist på något annat sätt, säger Christer.
För Lennart är det lite mer komplicerat, med fyra barn att ta hänsyn till.
– Men jag kommer absolut inte att sälja, utan jag är mån om att skogen blir kvar inom släkten, säger han.
Båda tycker att Gösta var klok som planerade skiftet i tid och att han fick till ett upplägg som var bra både för dem och för sin egen del.
– I och med att han behöll en fastighet livet ut hade han möjlighet att själv göra avverkningar även de sista åren. Det blev som en pensionsförsäkring för honom. Samtidigt hade han förberett allt inför arvskiftet, så att det blev precis som han ville, avslutar Lennart.
Text: Kerstin Olofsson
Foto: Michael Engman