Stora insatser av SCA för att återväta mark

  • Artikel

Våtmarker, som till exempel myrar och rikkärr, fungerar som naturens eget reningsfilter och är också viktiga för den biologiska mångfalden. Under 1900-talet dikades stora arealer, men nu gör SCA omfattande insatser för att återställa en del av dem.

– Sedan 2021 har vi återvätat över 530 hektar på SCAs marker. Det gör nytta på många sätt, även för klimatet, säger Anna Cabrajic, skogsekolog vid SCA.

Under 1930- och 1940-talet dikades många våtmarker för att höja skogsproduktionen och skapa mer odlingsbar mark för jordbruk. På den tiden var det åtgärder som stöttades ekonomiskt av staten. En del våtmarker dikades också för att användas som torvtäkter.
Men dikningen ledde till att livsmiljön försämrades för många växter och djur som är beroende av blöta marker. Dikningen innebar också att våtmarkernas förmåga att fungera som reningsfilter blev sämre.
– En odikad våtmark fungerar som ett biologiskt filter genom att den fångar upp näringsämnen och tungmetaller. Den har även en utjämnande funktion för vattenflödet under perioder med kraftigt regn eller mycket torka. När marken blir torrare så avtar de här funktionerna, säger Anna Cabrajic.
Dikningar leder dessutom till utsläpp av koldioxidutsläpp, eftersom organiskt material i marken avger koldioxid när det kommer i kontakt med syret i luften och börjar brytas ner.

Värdefulla översvämningar

Sedan några år tillbaka jobbar SCA aktivt med att restaurera våtmarker.
– Vi har återvätat drygt 400 hektar i egen regi sedan 2021. Dessutom har vi varit markvärd för ytterligare drygt 130 hektar, där andra aktörer har finansierat, planerat och genomfört åtgärder, säger Anna Cabrajic.
I siffrorna ingår även återställning av så kallade svämplaner.
– En svämplan är ett område som ligger längs med flacka partier av ett vattendrag och som blir översvämmat med jämna mellanrum. De speciella förhållandena gör att det bildas komplexa och värdefulla ekosystem där, förklarar Anna Cabrajic.
Svämplaner var vanliga förr i tiden, men i samband med flottningsepoken försvann många av dem.
 – Då ville man ha djupa, väl avgränsade vattendrag för att det skulle gå bra att få fram timret. Genom olika åtgärder anpassade man vattendragen så att det inte blev så mycket översvämningar, vilket fick stor påverkan på ekosystem och livsmiljöer.

Gör nytta på många sätt

Nyttan av att återställa våtmarker och svämplaner är stor på flera olika sätt. Vilka positiva effekter som uppnås beror på vilken typ av åtgärd det rör sig om.
– När det gäller restaurering av våtmarker så hjälper vi till att återskapa den naturliga hydrologin i området. Det betyder att marken blir blötare och att vattnet stannar kvar en längre tid, vilket gör att det renas bättre, säger Anna Cabrajic.
Återställningen är dessutom värdefull för många djur, som till exempel vadarfåglar, groddjur och insekter, liksom växter som trivs i eller nära vatten. 
– För en del fåglar är det också viktigt att få bort träd som börjat växa i området när det torkat upp, så att det åter blir fri sikt och fåglarna lätt kan upptäcka rovdjur.
Hur stor klimatnyttan blir av återvätningen beror på vilken typ av mark det rör sig om. På näringsrika marker blir nyttan betydligt större än på näringsfattiga marker.
– Det finns flera aspekter att ta hänsyn till. Om återställningen innebär att det bildas vattenspeglar så kan det orsaka utsläpp av metan, men om det inte bildas vattenspeglar så blir klimatnyttan i regel positiv. Och när man återställer gamla torvtäkter så blir klimatnyttan riktigt stor, säger Anna Cabrajic.

Återskapar livsmiljöer

När det gäller återställning av svämplaner handlar det främst om att återfå bredden på vattendraget under vårfloden, så att vatten tränger ut i den omgivande skogen och skapar fuktigare mark. På så sätt återskapas olika livsmiljöer, som grunda vattenhöljor, små bäckar och svämskogar.
– Det är livsmiljöer som är betydelsefulla för många insekter, fåglar och växter. En del fungerar också som yngelplatser för fisk. Återställningen gör även att lövträden får möjlighet att växa tillbaka på områden som tagits över av gran när marken blivit torrare, något som bland annat kan gynna vitryggig hackspett, säger Anna Cabrajic.

Fler restaureringar på gång

De flesta av SCA våtmarksrestaureringar är gjorda med så kallade LONA-bidrag, ett bidrag som ska stimulera långsiktiga naturvårdsengagemang. Det är den största satsningen på lokal naturvård i Sverige. Kommunerna kan ansöka om bidraget, men sedan kan SCA och andra aktörer initiera projekt.
– SCAs mål för 2025 är att göra fyra våtmarksrestaureringar på vår mark, antingen själva eller i samarbete med andra, men sannolikt kommer vi att överträffa det målet. Förutom att vi själva åtgärdar flera våtmarker så finns det ett stort intresse, främst från myndigheter, att göra åtgärder på vår mark. Det är ett bra komplement till de projekt vi driver själva. Det är spännande att så mycket händer inom detta område och det känns meningsfullt, avslutar Anna Cabrajic.