Vitryggig hackspett etablerad efter SCAs naturvårdsinsatser

– Det är ett område där vi har gjort mycket åtgärder för att gynna vitryggig hackspett och sedan ett par år vet vi att vitryggen trivs här, säger Anna Cabrajic, skogsekolog vid SCA.

ÅGP-arter är hotade arter som Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram särskilda åtgärdsprogram (ÅGP) för. De ÅGP-arter som lever i skogen är ofta beroende av störningar, som till exempel brand, för att de ska överleva.

– Därför kräver de här arterna inte skyddade områden i första hand, utan tvärtom så kräver de åtgärder för att kunna överleva. De senaste åren har SCA skapat tio ÅGP-landskap – områden där det finns koncentrationer av ÅGP-arter och där vi gör olika insatser för att gynna dem, säger Anna Cabrajic.

Fem av områdena är inriktade på arter som är beroende av tall, medan fem är inriktade på arter som är beroende av lövträd. Nu skapas ett sjätte ÅGP-landskap med inriktning på lövträd och med särskilt fokus på att gynna vitryggig hackspett.

Behöver stora områden

Vitryggig hackspett är en sällsynt fågel med stora krav på sin livsmiljö. Den lever i ljusa skogar med en stor andel lövträd och många döda och döende lövträd, där det finns föda i form av vedlevande insekter. Sådana skogar är dock inte så vanliga numera. Hackspetten behöver dessutom stora arealer med bra kvalitet för att klara sig. Under häckningssäsongen är ett revir minst 100 hektar stort. 
– Därför är det viktigt att både skapa fler sådana livsmiljöer som den är beroende av och att binda ihop dem i större områden, säger Anna Cabrajic.

Åtgärder sedan flera år

Det nya ÅGP-landskapet ligger i Västerbotten. Även om det inte har varit ett ÅGP-landskap tidigare har SCA gjort en mängd åtgärder i området för att gynna den vitryggiga hackspetten. Arbetet har pågått i flera år och skett i nära samarbete med Länsstyrelsen i Västerbotten, som också gjort åtgärder i närliggande reservat. 

– Från SCAs sida har vi främst restaurerat lövskogar genom att avverka granar och en del tall i lövrika skogar så att de blivit ljusare och dominerade av lövträd efter åtgärden. I de flesta av dessa skogar finns det en hel del döda och döende lövträd, som är livsmiljö för den typ av insektslarver som är vitryggens favoritföda. Det ljusare och varmare klimatet som skapas då granarna tas bort innebär att det produceras mer sådana larver, förklarar Ulf Hallin, en av SCAs naturvårdsspecialister.

Börjar i unga skogar

I en del områden, där det varit svårt att köra med maskiner för att ta ut granvirket, har SCA i stället ringbarkat granar för att gynna lövträden. Ringbarkningen innebär att granarna dör inom några år och då får lövträden i stället möjlighet att breda ut sig.
– Vi har även jobbat med att restaurera yngre skogar i röjningsstadiet genom röja bort barrträd i stor utsträckning för att kunna gynna lövträden. På så vis skapas yngre lövdominerade skogar som förhoppningsvis kan utvecklas till fina häckningsmiljöer för vitryggig hackspett i framtiden, säger Ulf Hallin.

Arbetet gav resultat

2022 fick SCA kvitto på att arbetet givit effekt. Då upptäcktes att det fanns vitryggig hackspett i området.
– Jättekul att de verkar trivas i det område där vi och länsstyrelsen har gjort åtgärder. Troligen har de kommit inflygande från Finland, där vitryggig hackspett är vanligare, säger Ulf Hallin.
Att området nu blir ett ÅGP-landskap innebär att SCA mer formellt slår fast att man kommer att fortsätta utföra olika åtgärder för att gynna lövträd där. Även om fokus främst ligger på vitryggig hackspett så är det många andra arter som också drar nytta av åtgärderna.
– Vitryggig hackspett är en så kallad paraplyart. Det innebär att om vi lyckas gynna den så gynnar vi även många andra arter. Det finns cirka 200 andra rödlistade växt-och djurarter som är beroende av samma slags livsmiljö som hackspetten, säger Ulf Hallin.

Effektivt naturvårdsarbete

Att arbeta med ÅGP-landskap är ett viktigt sätt att göra naturvårdsarbetet mer effektivt.
– Vi riktar åtgärderna dit de gör mest nytta. Vi gör både åtgärder i äldre skogar med naturvärden där arterna finns och i närliggande yngre produktionsskogar, för att förbättra förutsättningarna för arterna på längre sikt. Och genom att hjälpa de mest kräsna arterna hjälper vi även många arter som har lägre krav på sin livsmiljö, säger Anna Cabrajic.