- MEDIA
- BETESSKADOR
Uppätna plantor skadar klimatnyttan och landsbygdens ekonomi
- Artikel
Att minska betesskadorna på nyplanterad skog kan göra stor nytta för både klimatet och svensk ekonomi. I dagsläget orsakar överbetet från klövvilt, exempelvis älg, ett bortfall i koldioxidupptag motsvarande nästan en fjärdedel av Sveriges samlade utsläpp och minskar skogens förädlingsvärde med 11,9 miljarder kronor.
– Det är ofrånkomligt att djur äter plantor och det behöver man i någon utsträckning acceptera, men Sverige ligger onödigt högt i dagsläget, säger Jonas Mårtensson, affärsområdeschef på SCA Skog.
I norra Sverige är det främst tallplantor som är föremål för betande klövvilt och i den geografin orsakas skadorna av älgar. Forskningsinstitutet Skogforsk konstaterade under 2023 att Sverige med viss marginal har världens älgtätaste skogar. Deras bedömning är att Sverige har 263 000 älgar fördelade på 27,9 miljoner hektar skogsmark, vilket betyder strax över 9 400 älgar per miljon hektar.
Finland, som jämförelse, bedöms ha 114 000 älgar fördelat på 26,2 miljoner hektar skogsmark, vilket innebär 4 300 älgar per miljon hektar skogsmark.
– Man kan diskutera exakt vilken nivå som är önskvärd för att minska skadorna på skogen och samtidigt kunna erbjuda en god miljö för jakt. Däremot ska man vara på det klara med att Sveriges höga nivå kommer med en kostnad och det slår hårt mot norra Sverige där vi planterar mycket tall och samtidigt har en hel del älg, säger Jonas Mårtensson.
I en utvärdering av det svenska älgförvaltningssystemet som nyligen gjorts konstateras att betesskadorna får betydande konsekvenser. Vid skogsplantering finns en tolerabel målnivå där fem procent av plantorna betesskadas på årsbasis. Sammantaget innebär det att över den mångåriga tid det tar för en planta att växa upp till träd bedöms det vara acceptabelt om 7 av 10 plantor klarar sig utan skador.
Det överbetet, alltså mängden skadade plantor utöver den acceptabla nivån, innebär i sin förlängning att färre plantor blir fullstora träd. Det innebär i sin tur bortfall i skogens förmåga att skapa klimatnytta och skogsbrukets förmåga att skapa ekonomisk aktivitet på landsbygden.
– Ser man det över tid är det en mycket stor skillnad på att hålla sig inom den acceptabla nivån eller ha större betesskador. För svenskt vidkommande vore det väldigt värdefullt att med olika metoder, bland annat jakt, minska betesskadorna och skapa en bättre balans, säger Jonas Mårtensson.
Utvärderingen av älgförvaltningen har identifierat ett antal utmaningar som går att påverka. Exempelvis har antalet viltolyckor i trafiken dubblerats sedan 2003. I den statistiken syns en ökning av älgolyckor under det första tio åren för att sedan stabilisera sig på en relativt hög nivå.
Vid sidan av det bedöms klimatnyttan från den skogliga tillväxten påverkas markant av betet utöver den definierat acceptabla nivån. Överbetet bedöms långsiktigt motsvara ett årligt CO2-upptag av nära 12 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år.
– Det kan sättas i relation till svenska personbilar som släpper ut cirka 10 miljoner ton varje år eller nästan en fjärdedel av Sveriges territoriella årliga utsläpp. Skogens tillväxt och klimatnytta begränsas i sin potential eftersom allt för många plantor äts upp, säger Jonas Mårtensson.
Även ekonomiskt har överbetet en betydande prislapp. Den totala kostnaden för skadorna bedöms till 20,5 miljarder kronor i förlorat förädlingsvärde, där 11,9 miljarder kronor bedöms utgöras av skador utöver den acceptabla nivån.
– Grovt förenklat så är det helt okej om betet bromsar förädlingsvärdet med nästan 9 miljarder, men notan blir varje år något mer än det dubbla och det är problematiskt. Det är många arbetspass i skogen och ett par industrier i landsbygdslän som kort sagt äts upp varje år, så det är en lågt hängande frukt att jobba med dessa frågor, säger Jonas Mårtensson.
Hur får man ner betestrycket så att 7 av 10 plantor blir träd?
– Det handlar nog inte om en enda åtgärd, men det är viktigt att lokalt beakta rovdjurstrycket mot älgstammen och samtidigt ha en viltförvaltning som styr mot gradvis mindre populationer av klövvilt. Då kan vi minska betet på plantorna och ändå erbjuda goda jaktmöjligheter, säger Jonas Mårtensson.
– Vi tror också det finns mer att göra när det gäller ståndortsanpassning, grovt förenklat hur man planterar, och hur man samlar in data och redovisar skadedata så att det blir lättare att arbeta mot målen, säger Jonas Mårtensson.