Pierre stortrivs med att köra skogsmaskin

 

Hur kom det sig att du blev maskinförare?
– Jag utbildade mig till industrisvetsare men när jag skulle söka jobb så kändes det inte så kul. I stället fick jag prova att köra skogsmaskin via min farbror och på den vägen är det. Jag fastnade för det direkt och har aldrig ångrat mig! Jag kör framför allt skördaren men kan också hantera skotaren ifall det behövs.

Vad är det gör att du trivs så bra med jobbet?
– Friheten, maskinkörningen och att man måste lösa problem och ta snabba beslut. Ingen arbetsdag är den andra lik och alla avverkningstrakter se olika ut. Det är en rolig utmaning att få till ett så fint resultat som möjligt. Jag gillar särskilt branta trakter, för de ger en extra utmaning just för att de är mer trixiga, och verkligen kräver att man tänker till. Sedan kan det bli en del strul så att man måste skruva på maskinen, men det är ju en del av jobbet.

Med vår skiftgång tycker jag också att det är mycket lättare att planera privatlivet. Jag vet hur jag jobbar varje vecka och kan planera in privata ärenden efter det. Jag skulle aldrig vilja ha ett 7-16-jobb.

Hur ser din arbetsdag ut?
– Vi är fyra i laget, två per maskin och skift, och vi jobbar förmiddag varannan vecka. Då börjar man 05.00 och slutar klockan 14. När man har eftermiddagsskift kör man klockan 14 till midnatt, förutom på fredagar då vi har ledig eftermiddag. Och helgen är alltid ledig. Jag bor i Bispgården och vi arbetar över att ganska stort område. Men vi ligger aldrig borta över nätterna utan jag kör alltid hem efter jobbet. Vi avverkar både i SCAs egen skog och åt privata skogsägare. 

Hur är det att köra skogsmaskin?
– Kul, det är verkligen frihet under eget ansvar. Och stressigt ibland, men det lär man sig hantera. Man måste se till att anpassa körningen beroende på hur det ser ut på avverkningstrakten. 

Det sägs att det är lättare att flyga flygplan än att köra skogsmaskin, och det kanske stämmer – vi har hur som helst ingen autopilot att sätta in (skratt). Många beslut tar man i alla fall på en dag och det är mycket man måste ha koll på, som naturhänsyn och vilken huggningsform som trakten har – för det avgör hur vi ska avverka. Men om en trakt är välplanerad med tydliga gränser och snitslar så underlättar det arbetet ordentligt. Man har också stor hjälp av kartan som finns i maskindatorn, den skulle jag aldrig klara mig utan. De som körde skogsmaskin när det bara fanns papperskartor – de var verkligen duktiga!

Hur kommer det sig att du fotograferar från skogen?
– Jag har alltid tyckt att det är roligt att fotografera, det blir ju som minnen. Det bästa är att fota från en höjd med en fin utsikt. Om det sedan är gran- eller tallskog runt omkring spelar ingen roll. Sedan är det extra kul när maskinen är ny, och allt är blankt och fint. 

Jag använder bara mobiltelefonen för att fota, har en Samsung s23 ultra. Jag vill att mina bilder ska väcka nyfikenhet och dra åt sig ögonen. Och det verkar uppskattat, jag har en hel del följare på Instagram (pierreragnarsson) och sedan något år tillbaka är jag även SCA-ambassadör och publicerar på SCAs Instagramkonto #wearesca. Jag använder också Tiktok live och sänder där, en gång var vi väl 4-5 förare som sände samtidigt och då hade vi runt 700 personer som tittade. En annan sådan visning fick 30 000 gilla-markeringar. Så nog finns det intresse för skog och skogsbruk.

Det blir en hel del ensamarbete?
– Jo, men jag gillar ensamheten, det måste man nog om man ska köra skogsmaskin. I de fall skotaren är på plats har man en kollega i skogen, men annars ses man vid skiftbytet. Sedan träffas hela laget varje onsdag och fikar och pratar i kojan, alltså arbetsvagnen. Vårt kontor är ju alltid i skogen. Och jag har ju alltid flera kollegor nära genom telefonen. Man kan ringa och få råd och tips om det behövs. Sedan kommer vår produktionsledare ut lite nu och då. Kommunikationen med vår PL är ju jätteviktigt för att jobbet ska flyta på.

En arbetsdag går fort. Men ofta kan jag lyssna på poddar och ljudböcker eller prata med kollegor medan jag kör. Det beror helt på hur avverkningstrakten ser ut.

Ser du att din framtid är i skogen?
– Ja, det är ett underbart jobb och jag vill verkligen hålla på med det här. Men på senare tid har jag funderat lite på att starta eget som avverkningsentreprenör. Det skulle vara kul att testa om man bara kan hitta medarbetare som tänker som jag. Vi får väl se vad som händer!