- SKOG
- SCAs SKOGAR
- ANSVARSFULLT SKOGSBRUK
- MILJÖHÄNSYN
- VÄRNA NATURVÄRDEN – VÅR PLANERINGSPROCESS
Värna naturvärden – vår planeringsprocess
Varje avverkning som vi gör på våra marker föregås av en lång och noggrann process, där vi tar hänsyn till en mängd olika aspekter. Vårt viktigaste mål är att alla arter som lever i våra skogar även ska kunna göra det i framtiden.
Områden som har höga naturvärden sätts av för naturvård, medan vi gör en grundlig planering av naturhänsyn i de skogar som vi planerar att avverka och plantera nytt i. Vi har en hel palett av åtgärder att välja bland för att anpassa skötseln till de unika förutsättningar som finns i respektive område.
För att kunna ta hänsyn till sällsynta arter tittar vi inte främst efter specifika växter, insekter, svampar och fåglar i våra skogar, utan efter så kallade strukturer som många olika arter är beroende av. Det handlar bland annat om död ved, gamla träd och grova lövträd. Det är strukturer som det fanns betydligt mer av förr i tiden, när skogarna präglades av regelbundna bränder.
Många avvägningar
När vi bedömer naturvärden i våra skogar ser vi både till de lokala förutsättningarna och lyfter blicken för att bedöma värdena på lång sikt och utifrån ett landskapsperspektiv. Vi har gjort en landskapsekologisk planering för hela vårt markinnehav och kartlagt vilka skogar som har de högsta naturvärdena. De skogarna sätter vi av som frivilliga avsättningar, som antingen får utvecklas fritt eller sköts med syfte att gynna naturvärdena.
– I samband med att vi tittar på vårt skogsinnehav utifrån ett landskapsperspektiv bestämmer vi också vilka områden vi ska bruka för virkesproduktion. Beslutet att avverka ett område föregås alltså av en lång process av avvägningar, säger SCAs skogsskötselchef Ola Kårén.
Checklista för bedömning
När det börjar bli dags för avverkning görs alltid en noggrann planering av det specifika området där avverkningen ska ske. SCAs välutbildade traktplanerare går systematiskt igenom skogen och en av deras viktigaste arbetsuppgifter är att bedöma vilken naturhänsyn som ska tas. Men de ansvarar också för mycket annat, bland annat för att planera hur skogen ska föryngras efter avverkningen.
När det gäller naturvärden fyller traktplanerarna bland annat i en checklista utifrån en mängd olika faktorer och får på så sätt ett bra stöd för sina bedömningar. Checklistan handlar främst om strukturer, som död ved och andel gamla träd. Traktplanerarna uppmärksammar också livsmiljöer som är viktiga för många arter, exempelvis sumpskogar och områden där det finns mycket hänglav eller gott om lövträd.
Traktplanerarna markerar till exempel värdefulla lågor (liggande döda träd) och träd med bohål eller brandspår, så att de inte ska skadas vid avverkningen. I områden där det finns uppgifter om att det finns rödlistade eller fridlysta arter kontrollerar planerarna om det krävs särskild hänsyn med anledning av det.
En annan aspekt som vägs in vid planeringen är den skogliga historiken, alltså varför skogen ser ut som den gör i dag. Hur har den brukats tidigare, har det brunnit i området tidigare och så vidare.
En palett av åtgärder
De områden som har de högsta naturvärdena har vi i regel hittat redan vid vår landskapsekologiska planering eller i samband med riktade naturvärdesinventeringar, men om vi hittar fler sådana områden vid traktplaneringen så undantar vi dem från avverkning och sätter av dem som frivilliga avsättningar.
– Om det är svåra avvägningar kan planerarna kalla in någon av SCAs naturvårdsspecialister som stöd. Det är inte alltid svart och vitt när det gäller naturvärden, utan ibland handlar det om komplicerade bedömningar, säger Ola.
Förutom alternativen att avverka ett skogsområde eller sätta av det som en frivillig avsättning finns också en hel palett av andra åtgärder. I vissa skogar med naturvärden kan vi kombinera brukande med åtgärder som bevarar eller utvecklar naturvärdena. Vi kallar detta för skogar med kombinerade mål och här kan vi använda hyggesfria metoder som bevarar skogskänslan. Blädning är ett exempel på en sådan åtgärd.
I skogar med mer begränsade naturvärden tillämpar vi förstärkt eller anpassad hänsyn. Det innebär att avverkningen anpassas till specifika arters behov. Det kan till exempel handla om att spara skärmar av lövträd för att skapa ljusa, öppna lövskogar som många fåglar gynnas av.
Omfattande generell hänsyn
Övriga skogsområden brukar vi med generell hänsyn och även här tar vi omfattande naturhänsyn. Vi sparar exempelvis hänsynsytor, kantzoner mot vattendrag och myrar, äldre träd och död ved. Det gynnar mängder av olika arter, allt från fåglar och insekter till svampar, tickor och lavar.
När traktplanerarna går igenom trakten inför avverkningen markerar de på en digital karta vilka större ytor som ska sparas. De skapar ett så kallat traktdirektiv till avverkningslagen, så att de vet hur och var de ska avverka.
Avverkningslagen har också ett stort ansvar för utformandet av naturhänsynen. I samband med att de avverkar tar de beslut kring så kallad detaljhänsyn, alltså mindre ytor än den typ av hänsyn som traktplanerarna ritar in i traktdirektivets karta. Skogsmaskinförarna avgör till exempel vilka evighetsträd och trädgrupper som ska lämnas. På områden som avverkas med generell hänsyn lämnar vi ungefär 15 procent av träden som hänsyn.
Prioriterar ur ett landskapsperspektiv
Våra avverkningar får emellanåt kritik. För det mesta handlar det om att kritikerna inte tycker att vi borde avverka vissa områden.
– Det finns tyvärr enstaka tillfällen där vi har gjort fel och inte följt våra rutiner, och vi jobbar aktivt med att minimera risken för att det ska inträffa igen. Men ofta handlar det om att vi och kritikerna har olika syn på vilka områden som ska lämnas, säger Ola och fortsätter:
– Vi anser att vi alltid ska ta hänsyn till de mest sällsynta och hotade arterna, det är självklart. Men för andra, mer vanliga arter, kan vi inte göra specifika åtgärder för varje enskilt artfynd vid varje enskild avverkning. I stället kommer den generella hänsynen att vara viktig för dessa arter, både nu och i framtiden.
Vi gör alltså avvägningar både ur ett landskapsperspektiv och på plats i de enskilda bestånden och prioriterar de områden eller åtgärder som gör allra mest nytta för olika arter. Vi strävar efter att göra så stor nytta som möjligt med de arealer som vi lämnar för fri utveckling, och de arealer där vi gör aktiva insatser för att gynna naturvärdena eller brukar med kombinerade mål.
Skapar hållbara produkter
Grunden i SCA affärsidé är att maximera värdet, både i vår skog och av de produkter vi får från den.
– Vi tar ett stort ansvar för den biologiska mångfalden och ett av våra viktigaste hållbarhetmål är att alla arter som finns i våra skogar ska kunna fortsätta att leva där även i framtiden. Samtidigt vill vi inte begränsa uttaget av virket alltför mycket, med tanke på att vår affärsidé är att tillverka hållbara, klimatsmarta produkter av trä. Då behöver vi en god tillgång på virke, säger Ola.
Förutom att SCAs produkter är viktiga i omställningen till ett hållbart samhälle skapar SCAs verksamhet nytta på många andra sätt. SCA skapar bland annat tusentals arbetstillfällen och bidrar till livskraftiga samhällen i Norrland.
SCA sköter sina skogar så att virkesvolymen ständigt ökar. För varje träd som avverkas planterar vi minst två nya. Andra viktiga åtgärder i skogsskötseln är att markbereda innan planteringen och att röja och gallra i tid. SCA gödslar också vissa områden och planterar snabbväxande contortatall på en mindre del av markinnehavet. Vi har aldrig haft mer skog än vi har nu.
Olika arter har olika behov
Hur man bäst värnar och utvecklar naturvärden beror helt och hållet på vilka naturvärden det rör sig om. Många arter som trivs i tall- och lövskogar vill ha mycket ljus och värme. De gynnas ofta av att vi plockar ut en del virke från skogen, i synnerhet gran. Om vi inte gör några åtgärder i sådana miljöer tar granen över på sikt och de naturvärden som finns går därmed förlorade.
Arter i granskogar vill generellt sett ha skugga och en skoglig kontinuitet. Lite förenklat kan man säga att de vill ha lugn och ro, utan stora störningar och förändringar i skogen. Granskogar med höga naturvärden gynnas därför ofta av fri utveckling, men ibland kan det fungera utmärkt att göra en plockhuggning eller blädning, där en mindre andel träd plockas ut
Fri utveckling – eller inte
I skogsdebatten hörs ibland åsikten att skog med naturvärden alltid bör lämnas med fri utveckling, eftersom skogen förr i tiden utvecklades fritt och på så sätt skapade sina ekologiska system och värden.
– Men det finns en väsentlig skillnad. Förr brann skogen ofta och det präglade hela skogslandskapet och alla arter som lever där. I dag släcker vi bränder effektivt och det gör att förutsättningarna blir helt annorlunda. Om vi skulle låta skogarna utvecklas fritt i dag, utan regelbundna skogsbränder, skulle granen ta över i stort sett över allt. Då får vi många mörka, täta skogar, säger Ola.
För att gynna många olika typer av arter behövs därför både områden som utvecklas fritt och områden där vi gör riktade insatser och restaureringar, som exempel naturvårdsbränningar.
Miljöhänsyn – i alla våra skogliga åtgärder
Miljöhänsyn är en självklar del i vår verksamhet och alla våra skogliga åtgärder. Miljöhänsynen omfattar naturhänsyn, kulturhänsyn, hänsyn till rekreation och friluftsliv samt hänsyn till renskötsel.
Naturhänsyn vid avverkning åt privata skogsägare
Även när vi avverkar åt privata skogsägare gör vi en noggrann bedömning av naturvärdena inför avverkningen. Precis som på våra egna marker tittar vi efter viktiga strukturer och livsmiljöer och bedömer om det krävs särskild hänsyn till rödlistade eller fridlysta arter.
Skogsägare som anlitar SCA för en föryngringsavverkning kan sedan välja vilken nivå de vill ha på den hänsyn som ska tas. Med skogsvårdslagens nivå uppfylls alla lagkrav, medan SCA-nivån går ett steg längre. Enligt SCA-nivån lämnar vi till exempel fler levande träd, liksom så gott som all död ved. Vi skapar också högstubbar för att bidra med mer död ved, eftersom det är den största bristvaran i dagens skogar. Vi uppmuntrar till att välja SCA-nivån för att gynna den biologiska mångfalden.