SCA och rennäringen

Det finns 51 samebyar i Sverige, från Könkärnä längst uppe i Norrbotten till Idre sameby i söder. Dessa samebyar har ungefär 2 500 medlemmar med renskötselrätt. Kanske tio-tjugo gånger fler svenskar har samiskt ursprung, men är inte medlemmar i någon sameby. Samebyarna är juridiska personer som har rätt till renskötsel inom samebyns område. Ibland kan flera samebyar överlappa varandra.

En sameby omfattar normalt en sommarbetesmark i eller nära fjällen och en vinterbetesmark nere i skogslandet, i många fall ända ner till kusten. Renarna har en naturlig årscykel, där de rör sig mellan sommar- och vinterbete. De förflyttas mellan dessa områden, antingen genom att de drivs av renskötarna eller med långtradartransport.

Rennäringslagen

Renskötseln är en brukanderätt på någon annans mark och regleras av rennäringslagen. Samebyarna äger alltså rätt till renskötsel på SCAs och andra ägares marker. Lagen reglerar bland annat hur många renar som samebyarna får hålla och de krav på hänsyn till rennäringen som skogsägare är skyldiga att ta. Inom sommarbetesmarkerna är skogsägare skyldiga att samråda med samebyarna om skogsbruksåtgärder medan detta är frivilligt inom vinterbetesmarkerna enligt rennäringslagen. Däremot sträcker sig FSC längre i detta avseende.

Samebyarna har även rätt till samråd när det gäller andra verksamheter som påverkar renskötseln, som vindkraft, gruvor och infrastrukturprojekt.

Skogsbruk och renskötsel

Under sommaren betar renar lav och växter, ofta i fjälltrakterna där inget skogsbruk bedrivs. Under vintern lever renen av marklav och trädlav. Renen sparkar fram marklavar under snön, men vid svåra snöförhållanden är renen beroende av trädlavar.

Skogsbruket påverkar förekomsten av såväl marklav som trädlav. När träden avverkas försvinner  trädlavarna och de kommer tillbaka först när det nya beståndet har vuxit upp. Men efter avverkning blir det mer öppet och mer ljus som gynnar marklavarna, där det finns sådana. Dock kan hyggesfasen vara besvärlig för rennäringen under vintern eftersom snön packas hårdare på öppna ytor. 

Efter avverkning följer oftast markberedning, som river upp lavar i större eller mindre utsträckning, beroende på markberedningsmetod. Efter markberedning följer plantering och här är valet av trädslag viktigt. Det ligger dock i båda näringarnas intresse att snabbt få upp ny ungskog och under en 20-30 års period kan det uppstå gynnsamma betesförhållanden med gott om marklav för renarna i ungskogarna, i de områden där det är lavmarker.

När sedan ungskogen växer upp och blir tätare så trängs marklavarna tillbaka. Åtgärder som röjning och gallring gör sedan skogen glesare igen, vilket för med sig att marklavarna på nytt breder ut sig. Skogsbruket kan dessutom gynna marklavarna genom att röja tidigare och anpassa antalet trädstammar så att det blir glesare mellan träden. Gödsling däremot gör marken bördigare och medför att gräs och örter breder ut sig på lavarnas bekostnad och därför gödslar vi inte lavrika marker. 

Skogsbruket påverkar också såväl renarnas som renskötarnas rörlighet. En tät ungskog kan göra det svårt för renskötare på snöskoter att driva renar i en riktning och kan kräva att man får ta till dyrare helikopterdrivning. En olämpligt dragen skogsbilväg kan locka renarna att gå i en olämplig riktning. Vintertid kan snöplogning av vägar vara en åtgärd som påverkar renskötseln. Renarna väljer att följa den plogade vägen och kan hamna olämpligt till.

Slutligen kan skogsbruket påverka lämningar från samernas historia, som gamla läger- eller kultplatser.

Hur påverkar olika skogsbruksmetoder?

Här följer några exempel:

• Slutavverkning är den mest genomgripande skogsbruksåtgärden. Den innebär att träden försvinner och att förhållandena på platsen kommer att vara förändrade i flera decennier efter avverkningen. Avverkning av träd med mycket lavar är en särskilt viktig fråga för renskötseln.
• Markberedning och val av markberedningsmetod påverkar tillgången på marklav.
• Trädslagsvalet påverkar förekomsten av marklav. Ofta står valet mellan att plantera tall eller contortatall på marker med lavförekomst. Contortatallen växer 40 procent snabbare än svensk tall. Den bildar därför snabbare ett tätt bestånd, som dels ger skugga och tränger tillbaka marklavarna, dels kan bli så tätt att det gör det svårare för renskötarna att driva renarna i önskad riktning. Täta skogar kan också dölja rovdjur.
• Gallring är ofta en skogsbruksåtgärd som uppfattas som positiv av renskötseln. Den gör skogen öppnare och underlättar därmed rörelse för både renar och renskötare. Ofta ökar förekomsten av marklav efter gallring.
• Gödsling gör marken bördigare och missgynnar marklavar.
• Vägbyggnad påverkar renarnas rörelsemönster, liksom snöplogning av skogsbilvägar.

SCAs hänsyn till renskötseln

På SCAs marker äger ett trettiotal samebyar hävdvunnen rätt att bedriva renskötsel. Vi genomför samplanering med ett tjugotal  samebyar. Inom ett antal samebyar där SCA inte äger mark bedrivs skogsbruket på privata marker via trädköp och där sker samplaneringen i den privata markägarens försorg. Därtill samverkar vi med koncessionssamebyar i Tornedalen i de fall våra åtgärder berör  särskilt viktiga platser för samebyn.

Vi lägger stor omsorg och stora resurser på samplanering och samverkan med rennäring via våra skötselansvariga som genomför samplaneringen med rennäring, med stöd av en central expert. Under ett normalår läggs mellan ett och två årsarbeten till denna samverkan. Alla deltagande från SCAs sida har fått utbildning i rennäring och dess behov och prioriteringar. Vi erbjuder även samebyarna utbildning i skogsbruk.

Samplaneringen genomförs oftast under vintermånaderna och där diskuterar vi och rennäringens representanter exempelvis vilka åtgärder som vi kan vidta för att anpassa vårt skogsbruk och underlätta för rennäringen. Om båda parter är osäkra på hur det ser ut på en plats där det ska göras skogliga åtgärder, kan vi besluta om en gemensam ”fältsyn”. Då åker vi ut tillsammans och tittar på hur det ser ut på just den platsen.

En viktig fråga för samebyarna är plantering av contortatall. Contortatallen har en hög tillväxt och bildar täta skogsbestånd som kan utgöra problem för rennäringen. Inom SCA föregås all plantering inom renskötselområdet av samråd med berörd sameby. Cirka 15 procent av bolagets skogar utgörs av contortatall och behov av åtgärder i befintliga bestånd för att underlätta för rennäringen hanteras också i samplaneringen.

Vi gör anpassningar när det gäller:

• Val av avverkningstidpunkt – vi skjuter upp avverkningen eller ersätter den med någon form av selektiv avverkning. Träd och trädgrupper med mycket hänglavar sparas.
• Val av markberedningsmetod - vi använder markberedningsmetoder som påverkar en mindre del av marken.
• Val av trädslag – vi väljer trädslag som ger mindre påverkan på renskötseln.
• Röjning – glesare skogar gör det gynnsammare för marklaven då en för tät skog begränsar renlavens tillväxt. Röjning ger också ökad framkomlighet för såväl ren och renskötare.
• Gödsling – vi undviker att gödsla områden som är viktiga för renskötseln, framför allt områden med mycket marklav.
• Vägdragning och grustäkter – val av vägsträckning och vart massor för vägbyggen hämtas.
• Naturvårdsbränning

Dessutom är det vanligt att  vi tillsammans för en löpande dialog kring frågor som t ex vägplogning, flytt av avverkningsresurser och andra pågående aktiviteter som renflyttning och frågor kring anläggningar för rensamling på SCAs marker.

När misstag har begåtts har vi sökt ställa detta till rätta, till exempel genom att dra upp contortaplantor som planterats på mark där de skulle ha stört renskötseln. Gallringar har planerats och tidigarelagts så att de ska underlätta för renskötseln.

Bland det  som värderas högst av samebyarna i kontakten med oss har varit att ha en kontaktperson som har god lokalkännedom, och som kan och har förståelse för renskötselns behov och som har mandat att fatta beslut.

Andra problem för renskötseln

Förutom skogsbruk påverkar flera andra faktorer möjligheterna att bedriva renskötsel. Exempel på detta är: 

• De stora vattenkraftsutbyggnaderna på framför allt 1950- och 60-talen som radikalt har förändrat marktillgången och vandringsvägar för många samebyar. Regleringen av vattenmagasinen kan också göra det svårt att föra renarna längs älvarna mellan vinter- och sommarbeten.
• Gruvdrift påverkar renskötseln. Just nu finns ett tiotal tillståndsärenden på regeringens bord som gäller gruvor inom renskötselområdet.
• Rennäringen anser att vindkraft innebär en stor negativ påverkan på renskötseln och att renarna undviker att gå nära vindkraftverk. Vindkraftsutbyggnad innebär också omfattande vägbyggen inom vindparken.
• Alla typer av vägbyggen och annan infrastruktur kan påverka renarnas rörelsemönster, både under byggtiden och senare.
• Turismen påverkar rennäringen negativt. Fler och fler människor som rör sig nära renarna stör och stressar djuren och får dem att fly undan i olämpliga riktningar.
• Växande bestånd av rovdjur är ett stort problem för rennäringen. Björn, lo,  järv, kungsörn och framför allt varg kan ta renar eller renkalvar och kan även ställa till med mer omfattande skador genom att renhjordar splittras.
• Klimatförändringarna medför att trädgränsen kryper uppåt i fjällen. Perioder med extremväder blir vanligare, till exempel blidväder under vintern som leder till att det bildas isskorpa som gör det omöjligt för renarna att komma åt marklavar.